Jag har en sådan kraftig längtan till något annat men jag vet inte riktigt vad.
Den här längtan gnager i mitt bröst och får min kropp att krampa när den inte får ge sig uttryck.
Vilken fantastiskt konstig tid och värld vi lever i. Jag ser det mesta bakom fasaden men vet inte om jag vill ha det jag ser eller om jag bara inte vågar vilja ha det. Jag inbillar mig att allt skulle bli bra om alla såg det jag själv ser men den enda som jag faktiskt måste övertyga är bara mig själv.
Jag ska undersöka om skrivandet kan hjälpa mig. Jag vet inte om en blogg där jag delar mitt inre till världen är en bra idé men det är en metod i alla fall.
För er som råkar snubbla in på denna blogg och känner igen sig får gärna lämna en liten kommentar.
Kanske hjälper lite bekräftelse på att någon annan delar mina känslor.
Vissa dagar känns det som att alla i grund och botten känner som mig och vissa dagar känner jag mig helt ensam med mina tankar.
